Just nu sitter jag på bussen ner till Bournemouth och har lämnat London bakom mig. Stannar över natt hos Thomas och Francesca för att i morgon kväll ta flyget därifrån hem till Las Palmas.

PS. Detta stämmer inte för det misslyckades med internetuppkopplingen.

Dagen började på Selfridges, jag skulle titta efter en hatt, men där hade de inga. Så jag tog bussen för att äta lunch med Maria. Idag blev det McDonald, man måste ju spara….

för efter lunchen gick jag runt lite på Covent Garden och i Hobbs, en trevlig skoaffär, hittade jag ett par skor som jag bara inte kunde motstå, och de var inte billiga.
Det är kul att gå runt och bara titta på folk. Vanliga människor är ovanliga i den här stan!

Idag åktejag in till stan och åt lunch med Maria på en pub nära hennes jobb.

När Maria gick tillbaka till jobbet fortsatte jag med lite shopping, men ack vad tråkigt det är att gå och shoppa ensam. Det blev en kortis till Covent Garden, hittade inget, hade ont i fötterna, så jag tog tåget hem. Oh, vad jag saknar en shoppingkompis!!! Enda fördelen skulle väl vara att man inte gör av med några pengar!

Idag har Maria och jag varit på stan och shoppat. Här i London är alla affärer öppna på söndagar precis som vilken annan dag som helst. Maria jobbar ju så idag var enda dagen vi kunde shoppa tillsammans och jag ville gärna ha henne med som smakråd när jag tittade på dress till bröllopet.
En kafferast hann vi också med innan vi trötta styrde kosan hemåt.

Idag var Maria ledig och vi pysslade lite härhemma. Sedan åkte vi in till stan och träffade min väninna Patricia, vi tog en kaffe på Starbucks.
Därefter begav vi oss till Regent Park

där vi tillsammans med Marias väninna Lucy hade en liten picnic i det gröna och drack Pimms, innan teatern började. Min syster klagade över att hon tagit med sig en tjock kofta som hon inte hade använt, men i kväll hade den verkligen behövts. Själv överlevde jag tack vare en schal som jag fick låna av Lucy. Vi såg Tiggarens opera, en mycket trevlig föreställning trots att jag inte förstod så mycket av den gammeldags engelskan.

Så var det dags för Marianne att åka hem igen. Jag följde henne till Liverpool Street Station där hon skulle ta tåget ut till Stansted. Vi hade gott om tid och vädret var underbart, så vi hann med en glass på McDonalds uteservering innan det var dags att säga adjö.

Men här i London bör man varje dag gå ut med både solglasögon och paraply. Jag har inte lärt mig detta ännu så jag hann bli dyngvåt innan jag kom hem då det ösregnade lite senare på eftermiddagen.

I går, måndag, var vi inne i stan. Lite fönstershopping, men vi handlade faktiskt ingenting. Lunch intog vi på en liten uteservering, varefter vi tog en promenad till Trafalgar Square. Inte så mycket folk så vi kunde få ett foto framför nedräkningsklockan till olympiaden. Underbart sommarväder, koftan var helt överflödig! En kaffe på Starbucks hann vi också med innan vi styrde kosan hemåt.

Här går vi hemifrån för Maria behövde några saker från HobbyCraft, en Panduroaffär i gigantiskt format.

Tvärs över gatan ligger PC World som fick ett kort besök innan vi fortsatte till Ikea.

Medan måsarna festade på mat från McDonalds intog vi vår lunch på Ikea. En liten rundtur efter maten med en del inköp som följd.

Efter två dagar som vi tagit det lugnt och vilat ut efter Venedig, tog vi oss idag in till London.

Efter lite shopping på Oxford Street blev det lunch på en libanesisk restaurang.
Därifrån fortsatte vi till Hyde Park. Där var det någon konsert på gång med dunka-dunka musik. Vi gick snabbt förbi ner till baren som ligger vid Serpentinens kortsida där vi tog en kaffepaus.

Sedan promenerade vi i det underbara sommarvädret runt hela sjön, förbi prinsessan Dianas memorial,

där alla ungarna badade och hadne kul, vi tittade på svanarna och tog sedan bussen till Trafalgar Square. Där var det livat värre, fullpackat med folk, de firade Kanadas Dag.

Ett besök till glasbruket på murano.

Tyvärr var det denna gång vi tog fel buss (läs båt) och åkte runt hela ön, så vi kom fram till Murano tio minuter försent och fick inte se någon glastillverkning. De stängde redan kl.16.30. Men alla affärer var öppna så vi hann göra av med lite pengar i alla fall.

Tillbaka i Venedig avslutade vi dagen med en god middag på en restaurang vid Canal Grande som är oerhört trafikerad. Och Mariannes träffande kommentar var: detta är ju precis som att sitta vid E-6an.