Torsdag morgon tog jag flyget till Stockholm. Jag träffade Eva C och vi tog en kaffe på ett mycket trevligt café med en innergård. Vi hade mycket att prata om och vädret var underbart. Allt detta medan vi väntade på att Eva Å skulle komma hem från jobbet. Då gick vi hem till henne och drack ett glas vin på hennes balkong, men då glömde jag att fotografera. 

Ja så var vi hemma igen. Maria började jobba och jag åkte in till stan och träffade Ria som kom från Washington i morse. Vi åt lunch på en tai-restaurang, Busaba Eatai, 

och därifrån fortsatte vi till Bageriet där vi tog en kaffe, Ria åt en bit prinsesstårta och jag en negerboll. Vi köpte även med oss lite godis hem. 

Lat söndagsmorgon. Ungarna har en underbar trädgård med lekstuga, studsmatta  och diverse leksaker. Först var det padda och TV-spel som lockade. 

Natalia spelade tennis med mamma medan Rafa målade terassgolvet med krita.  

Sedan tände Thomas grillen och serverade en jättegod middag innan det var dags för oss att ta bussen tillbaka till London. 

Maria och jag tog bussen ner till Bournemouth. Vi åt lunch tillsammans med familjen, sedan var de bortbjudna så vi satt med våra paddor och njöt i deras fina trädgård

. 

Idag är det vilodag. Men igår tog vi buss och tåg till Crayford för att besöka en stor hobbyaffär. Hobbycraft är affären där Maria handlar alla de grejer hon behöver till sina arbeten. Vi åt också lunch på Nandos innan vi återvände hem. 

Hemma i London alltså. Vi startade tidigt med buss till flygplatsen där vi åt frukost. 

Planet till London tog tre timmar och jag sov hela tiden. Det var lite av en shock att landa i London med endast 14 grader och regnet hängande i luften. Vi åt lunch med Marianne på Burger King, (enda restaurangen som fanns på flygplatsen), sedan stannade hon där för att ta ett annat flyg hem till Sverige och vi tog bussen hem. 

Idag, sista dagen i Neapel, var det dags att besöka Capri. Båten över tog 40 minuter och ombord var en trevlig kvinna som sålde biljetter till en busstur på ön. Vi nappade på det och åkte 7 km upp på smala slingrande gator till Anacapri. Där skulle vi stanna i två timmar. Vi besökte Villa Michele, ett måste när man är på Capri. Underbart vacker trädgård och en fantastisk utsikt. 

Sedan tog vi linbanan ännu högre upp för att beundra utsikten. 

Tyvärr beräknade vi tiden lite fel så vi missade vår buss och fick ta oss ner till hamnen med lokalbuss. 

Idag tog vi tåget till Pompei. Det är helt fantastiskt att tänka sig att här bodde människor för två tusen år sedan. En rundvandring varar i dryga två timmar och detta i stekande sol.

​

Efter rundvandringen smakade det extra gott med en öl och en glass medan vi väntade på Maria som ville se mycket mer än vad vi orkade. 

Och dagen avslutades som sig bör med en härlig födelsedagsmiddag på Ciro a Santa Brigida. 
​

Dagen började med ytterligare en rundtur med turistbussen och nu förstår jag att detta är Italiens tredje största stad. Vi körde uppåt, uppåt på smala, slingriga vägar, ibland med träd på båda sidor så man fick ducka för grenarna och väl uppe fick vi en fin utsikt över staden. 

. 

Till lunch åt vi en sallad på en mysig liten restaurang på piazza Domo. Vi blev rekommenderade en typisk italiensk dessert, men den var så mäktig att vi lämnade hälften. 

Efter lunchen promenerade vi i gamla stan och besökte basilikan San Paolo Maggiori. Traditionen med julkrubba startade i Italien och här i denna kyrka hade de en utställning just nu. 

Under Neapel finns det en hel värld. Det började på grekernas tid som stenbrott där de tog upp sten för att bygga stadsmur och hus. Senare användes det som vattenreservoar som romarna senare utvidgade och under andra världskriget var det skyddsrum  och bostad för alla som blev hemlösa.  För att komma ner fick vi gå 121 trappsteg som vi efter rundvandringen 40 meter under marknivån skulle upp för igen. Men det var mycket intressant och vi hade en duktig guide. 

Dagen avslutades som vanligt med en glass på en uteservering innan vi trötta stapplade hemåt. 

Neapel blev lite annorlunda i dagsljus. Det är en helt vanlig storstad och inte alls så farlig som alla hade varnat oss för. Det farligaste är nog trafiken. Ingen, varken bilar, motorcyklar eller fotgängare respekterar varandra eller ljussignaler. Här korsar man gatan med livet som insats.  Jag lämnade alla smycken hemma, men jag har en handväska och jag har telefonen framme och filmar och fotograferar. Men vi är hemma på hotellet tidigt innan det blivit mörkt.

Idag efter frukosten på hotellet gick vi hela affärsgatan Corso Umberto till Castel Nuovo, där vi åt en glass innan vi tog en tur med turistbussen längs kusten med en underbar utsikt både över Vesuvius och Capri. 

Efter den turen var det dags för lunch som vi intog på Antica pizzeria Brandi. Här bakas Neapels mest kända pizzor och här skapade Raffaele Esposito år 1889 pizzan margherita till drottningen av Italiens ära. Naturligtvis åt vi en margherita, men Marianne och jag delade på en. Ett glas vin smakade gott till. Hela restaurangen var prydd med foton av kända personer som gästat stället. Själv hamnade jag under ett foto av Pavarotti. 

Ännu en rundtur med turistbussen genom gamla stan och dagen avslutades med ännu en glass innan vi trötta återvände till hotellet.