Det var länge sedan jag skrev något på bloggen och jag får dåligt samvete när jag ser att jag haft flera besökare. Det är nu 37 dagar man suttit i karantän, alla dagar är sig lika så det är svårt att hitta något att skriva om. Desirees bror fyllde 60 år häromdagen och det firades med en videokonferens, där alla syskonen samt två syskonbarn var uppkopplade.

En dag fick vi morötter till lunch som barnen planterat och skördat.

När vädret tillåter äter vi lunch på takterrassen.

Läser läxor med Daniela,

spelar spel. Desiree sysslar med fotografering och då kan det se ut så här

Vi målade ägg

och Daniela gjorde ett nytt experiment, denna gång ett rått ägg som legat i vinäger två dygn och sedan kunde man studsa med det på bordet.

Dagen avslutades med en god middag med mycket vin, medan Daniela hade ett pyjamasparty med sina vänner.

Det är inte så mycket att skriva om, dagarna är sig ganska lika. Jag gör min gymnastik uppe på terrassen varje morgon och går mina 4000 steg. Man måste ju hålla sig i form. Har svensklektion med barnen efter att de gjort sina hemläxor. Det var länge sedan jag besökte Frederick så Desiree fick hoppa in i hans ställe. Ibland är det inspelning föt YouTube med Daniela.

Dagarna bara rinner iväg. Jag unnar mig en lång frukost i mitt kök innan jag duschar och klär på mig. Sedan går jag upp till familjen och efter att barnen gjort sina läxor går vi upp till takterrassen och solar och spelar tennis. Eftermiddagarna spelar vi spel, leker med paddan eller tittar på någon film. Klockan sju klappar vi händerna och inte att förglömma får vi alltid goda middagar serverade. Jag kan verkligen inte klaga.