Neapel blev lite annorlunda i dagsljus. Det är en helt vanlig storstad och inte alls så farlig som alla hade varnat oss för. Det farligaste är nog trafiken. Ingen, varken bilar, motorcyklar eller fotgängare respekterar varandra eller ljussignaler. Här korsar man gatan med livet som insats.  Jag lämnade alla smycken hemma, men jag har en handväska och jag har telefonen framme och filmar och fotograferar. Men vi är hemma på hotellet tidigt innan det blivit mörkt.

Idag efter frukosten på hotellet gick vi hela affärsgatan Corso Umberto till Castel Nuovo, där vi åt en glass innan vi tog en tur med turistbussen längs kusten med en underbar utsikt både över Vesuvius och Capri. 

Efter den turen var det dags för lunch som vi intog på Antica pizzeria Brandi. Här bakas Neapels mest kända pizzor och här skapade Raffaele Esposito år 1889 pizzan margherita till drottningen av Italiens ära. Naturligtvis åt vi en margherita, men Marianne och jag delade på en. Ett glas vin smakade gott till. Hela restaurangen var prydd med foton av kända personer som gästat stället. Själv hamnade jag under ett foto av Pavarotti. 

Ännu en rundtur med turistbussen genom gamla stan och dagen avslutades med ännu en glass innan vi trötta återvände till hotellet.

Vilken dag! En midsommarafton man sent kommer att glömma. Marianne kom från Sverige till Stansted redan klockan 9 på morgonen och Maria och jag kom dit klockan ett. Vårt plan skulle gå 17.15, men var försenat så vi kom inte iväg förän halv nio. Vi åt lunch, shoppade, drack kaffe, handlade igen tills det var dags att gå till gaten. Men det hände också något roligt. Vi fick tidernas överraskning när vi stötte på min kusin Ulla som bor i London och nu var på väg till Sverige. 

Väl framme, kl. halv ett, gick vi ut för att leta efter en taxi. I kön stötte vi på dels en ensam tjej som inte vågade åka taxi ensam så hon fick åka med oss, dels en ung kvinna från Valencia, som var läkare och jobbade i London, men hade jobbat fyra år i Neapel och hatade staden. Bra början när vi till slut fick en taxi som jag lovar inte hade gått igenom någon ITV. Inte en enda stötdämpare, jag fick halvt hänga i handtaget för att inte få ryggen knäckt. Föraren var inte mycket bättre, han körde mot rött ljus och körde in från fel håll på enkelriktade gator, men vi kom lyckligt fram och där stod en kille och väntade på oss för receptionen var stängd.