Idag är det vilodag. Men igår tog vi buss och tåg till Crayford för att besöka en stor hobbyaffär. Hobbycraft är affären där Maria handlar alla de grejer hon behöver till sina arbeten. Vi åt också lunch på Nandos innan vi återvände hem. 

Hemma i London alltså. Vi startade tidigt med buss till flygplatsen där vi åt frukost. 

Planet till London tog tre timmar och jag sov hela tiden. Det var lite av en shock att landa i London med endast 14 grader och regnet hängande i luften. Vi åt lunch med Marianne på Burger King, (enda restaurangen som fanns på flygplatsen), sedan stannade hon där för att ta ett annat flyg hem till Sverige och vi tog bussen hem. 

Idag, sista dagen i Neapel, var det dags att besöka Capri. Båten över tog 40 minuter och ombord var en trevlig kvinna som sålde biljetter till en busstur på ön. Vi nappade på det och åkte 7 km upp på smala slingrande gator till Anacapri. Där skulle vi stanna i två timmar. Vi besökte Villa Michele, ett måste när man är på Capri. Underbart vacker trädgård och en fantastisk utsikt. 

Sedan tog vi linbanan ännu högre upp för att beundra utsikten. 

Tyvärr beräknade vi tiden lite fel så vi missade vår buss och fick ta oss ner till hamnen med lokalbuss. 

Idag tog vi tåget till Pompei. Det är helt fantastiskt att tänka sig att här bodde människor för två tusen år sedan. En rundvandring varar i dryga två timmar och detta i stekande sol.

​

Efter rundvandringen smakade det extra gott med en öl och en glass medan vi väntade på Maria som ville se mycket mer än vad vi orkade. 

Och dagen avslutades som sig bör med en härlig födelsedagsmiddag på Ciro a Santa Brigida. 
​

Dagen började med ytterligare en rundtur med turistbussen och nu förstår jag att detta är Italiens tredje största stad. Vi körde uppåt, uppåt på smala, slingriga vägar, ibland med träd på båda sidor så man fick ducka för grenarna och väl uppe fick vi en fin utsikt över staden. 

. 

Till lunch åt vi en sallad på en mysig liten restaurang på piazza Domo. Vi blev rekommenderade en typisk italiensk dessert, men den var så mäktig att vi lämnade hälften. 

Efter lunchen promenerade vi i gamla stan och besökte basilikan San Paolo Maggiori. Traditionen med julkrubba startade i Italien och här i denna kyrka hade de en utställning just nu. 

Under Neapel finns det en hel värld. Det började på grekernas tid som stenbrott där de tog upp sten för att bygga stadsmur och hus. Senare användes det som vattenreservoar som romarna senare utvidgade och under andra världskriget var det skyddsrum  och bostad för alla som blev hemlösa.  För att komma ner fick vi gå 121 trappsteg som vi efter rundvandringen 40 meter under marknivån skulle upp för igen. Men det var mycket intressant och vi hade en duktig guide. 

Dagen avslutades som vanligt med en glass på en uteservering innan vi trötta stapplade hemåt. 

Neapel blev lite annorlunda i dagsljus. Det är en helt vanlig storstad och inte alls så farlig som alla hade varnat oss för. Det farligaste är nog trafiken. Ingen, varken bilar, motorcyklar eller fotgängare respekterar varandra eller ljussignaler. Här korsar man gatan med livet som insats.  Jag lämnade alla smycken hemma, men jag har en handväska och jag har telefonen framme och filmar och fotograferar. Men vi är hemma på hotellet tidigt innan det blivit mörkt.

Idag efter frukosten på hotellet gick vi hela affärsgatan Corso Umberto till Castel Nuovo, där vi åt en glass innan vi tog en tur med turistbussen längs kusten med en underbar utsikt både över Vesuvius och Capri. 

Efter den turen var det dags för lunch som vi intog på Antica pizzeria Brandi. Här bakas Neapels mest kända pizzor och här skapade Raffaele Esposito år 1889 pizzan margherita till drottningen av Italiens ära. Naturligtvis åt vi en margherita, men Marianne och jag delade på en. Ett glas vin smakade gott till. Hela restaurangen var prydd med foton av kända personer som gästat stället. Själv hamnade jag under ett foto av Pavarotti. 

Ännu en rundtur med turistbussen genom gamla stan och dagen avslutades med ännu en glass innan vi trötta återvände till hotellet.

Vilken dag! En midsommarafton man sent kommer att glömma. Marianne kom från Sverige till Stansted redan klockan 9 på morgonen och Maria och jag kom dit klockan ett. Vårt plan skulle gå 17.15, men var försenat så vi kom inte iväg förän halv nio. Vi åt lunch, shoppade, drack kaffe, handlade igen tills det var dags att gå till gaten. Men det hände också något roligt. Vi fick tidernas överraskning när vi stötte på min kusin Ulla som bor i London och nu var på väg till Sverige. 

Väl framme, kl. halv ett, gick vi ut för att leta efter en taxi. I kön stötte vi på dels en ensam tjej som inte vågade åka taxi ensam så hon fick åka med oss, dels en ung kvinna från Valencia, som var läkare och jobbade i London, men hade jobbat fyra år i Neapel och hatade staden. Bra början när vi till slut fick en taxi som jag lovar inte hade gått igenom någon ITV. Inte en enda stötdämpare, jag fick halvt hänga i handtaget för att inte få ryggen knäckt. Föraren var inte mycket bättre, han körde mot rött ljus och körde in från fel håll på enkelriktade gator, men vi kom lyckligt fram och där stod en kille och väntade på oss för receptionen var stängd. 

I går, tisdag, träffade jag både Eva och Ria. Jättetrevligt. Vi träffades vid Piccadilly Circus och gick därifrån till Green Park och på vägen köpte vi lite mat. Vi lyckades hitta en tom parkbänk i den överfulla parken för att slippa sitta på marken vilket de flesta gjorde. Vädret är lite för varmt, men vår bänk stod som tur är i skuggan. 

I måndags shoppade jag lite på Westfield, som är det stora shoppingcentret i närheten av där Maria bor.  Plötsligt ringer Maria att jag måste komma in till stan för hon hade fått två fribiljetter till musikalen Aladdin. Detta är rekord, tre musikaler på en vecka. Jag blev stormförtjust, härlig musik, inte dunka dunka som på Lejonkungen, underbar dekor och fantastiska dansare. Det var så fint när de flög runt på den flygande mattan under en klar stjärnhimmel och fullmåne. Synd att man inte fick lov att fotografera. 

Idag åkte jag in till stan och träffade Eva och Ella och vi gick och såg Lejonkungen. Efter det gick vi till Rainforest Café och åt middag tillsammans med Maria.