Dagen startade med strålande sol från en klarblå himmel. (Det blåste en iskall vind vilket jag upptäckte senare.) Jag gjorde mig i ordning för att gå ut och passade på att ta med mig soporna för att slänga i soprummet. Oturen var framme och stängde dörren och jag kunde inte öppna inifrån. Fick bara upp en glipa och kunde ropa på hjälp. Utanför stod en budbil, han hörde mig och kom till min hjälp och kunde öppna utifrån med mina nycklar.
Väl ute fortsatte jag till den olympiska parken som ligger alldeles i närheten av där Maria bor. En del, bl.a. den olympiska simhallen, är öppen för allmänheten, men det jobbas fortfarande och parken är inte färdig förän nästa sommar.

Efter att jag handlat lite middagsmat och annat som behövdes härhemma i det det stora shoppingcentret Westfield. Det var lite tungt så jag beslöt ta bussen hem. Bara en hållplats, men ganska långt. Men… vad jag inte visste var att den vanliga bussen hade ändrat sin rutt efter parkens öppnande, så det var bara att sitta kvar tills man kom någonstans där man kände igen sig. Det hände så småningom så då bytte jag buss och kom långt om länge lyckligt hem.