Flygresan gick finfint, men ankomsten blev lite snöplig. Ingrid skulle ju landa 1 1/2 timme före mig och vänta på flygplatsen tills jag kom. Jag skyndade mig ut, men hittade ingen Ingrid någonstans, jag sprang runt överallt. Till slut ringde jag hennes son, som var på skidsemester och inte visste något, men de i sin tur ringde Lasse som berättade att hon satt fast i Köpenhamn. Så det var bara att åka hem och jag får hämta Ingrid i morgon.

Så var det dags att återvända hem. En sista frukost med fin utsikt, tyvärr mulet så man såg inte solen gå upp.

Maria följde mig tillLondon Bridge, innan hon fortsatte till jobbet. Därifrån tog jag tåget till Gatwick där jag tillbringade avsevärd tid på Starbucks cafe i väntan på mitt flygs avgång. Trevligare än att sitta ensam hemma och vänta.