Eftermiddagskaffe i parken för att säga adjö till Amy och Anders som reser till kalla norden i morgon.

Sitter här vid min dator och hör plötsligt ett väldigt oväsen utanför. Bilarna tutar som vansinniga. Nyfiken som jag är var jag ju efter en stund tvungen att sticka ut huvudet genom fönstret för att se vad det var frågan om. En mängd cyklister i en jämn ström som tycktes cykla så långsamt de kunde längs Tomas Miller för att störa biltrafiken. Just då gick Björnekärr förbi så jag blev informerad om att det var Cykelns Dag och att det var mer än 6.000 som hade anmält sig. Jag trodde inte det fanns så många cyklar här.